Ur stolthet är hon kommen.
Av ett mindre än ingenting.
En levnadsparasit i en värld fylld av odågor,
är jag strandsatt i ett ologiskt paradis, där alla
följer skitsnackarens fotspår.
Vart är jag belägen i allt detta?
Vem har givit mig order om att följa blint?
Väljer jag inte samma spår, så är jag utdömd
liksom avfall.

Står som en mental idiot och mottager spydigheter
med öppen hand.
Är allt detta ett gödningsmedel för hat? Är detta mitt val?
Är jag en självutnämnd fånge i ett kaotiskt förhållande.
Är mitt öde i händer på mänskliga avskum utan förnuft?
Är hon stående i centrum av hennes egen konstruerade värld?
Är hon en del av mänsklighetens utveckling?
Att avvisa rätt och skapa orätt ur meningslösa handlingar.
Låt mig stå stark, ty var och en får sitt straff.
Ödet vill ge de som finner orätt i ljuset, och harmoni av mörkret.
Min belöning blir den kvittens som var och en får av
livets handlingar.

Allt för länge har jag accepterat att vara slagpåse åt dem som nyttjar min svaghet.
Jag skall lämna minerad mark, och gå till de som vill ha mig nära.
Jag skall lämna dessa människor och aldrig vända åter.
Ty var och en får sitt straff.
Dess straff blir det de skapat själva.

Ensamheten.