ångest, kyla
inkaplas i mitt inre
små demoner
som kapar mitt inre
sätter eld på glada minnen

de dansar över hjärnans glädje
med sina kalla fötter
att dem läggs på frysning
så jag aldrig detta glada steg få ta

så kallt
så kallt
men ack vet jag inte allt
sanningen är den
att jag inte ens vet vart kylan skapas
bara att jag registreras som problem
ett fel inuti mig
där inkapslad jag är

skriver några av döden ord
på ett vått papper
med en skakande hand som is
att jag följer mitt öde som defekt
utan en relistisk liv som person med lyckand leende

verkstaden är inte öppen
så ja kan inte fixas
så jag drar ner mig några trappsteg ner
och finner mig själv igen
att frysa under ångestens tecken
ett mellanting
mellan liv och död