Världen är
orättvis
dum
elak
hjärtlös
grym
och
kall
vill göra absolut
ingenting
bara sitta och stirra upp i taket
kanske
skrika, gråta, vråla, dö.
ja dö vore inte dumt
det vore skönt
för det finns ingen styrka kvar nu
vill sova
och aldrig vakna
men det är så mycket som skall göras
ingen förstår
varför jag bär mig åt som jag gör
hos dem är allt frid och fröjd
ingen förstår
de vill bara hjälpa
och tillbaka får de en sur tonårstjej
som inte fattar någonting
som bara vill bort
bort därifrån
ingen förstår
inte ens jag
så mycket förväntningar
så mycket press
man orkar ett tag
Tillslut går världen sönder