Mellan främmande lakan i ett främmande land
ser jag stjärnorna älska natten kallare
genom frostat glas en evighet genom Europa
ter sig världen så obegripligt stor och du så långt ifrån mig

Och jag ligger stilla, så stilla med hundratals mil hundratals känslor mellan mig och verkligheten och när vinden letar sig ned för gatorna då tänker jag på dig. Om jag sträcker armen kan jag röra vid golvet och väggarna är lika vita här som där men utanför fönstret finns ett annat mörker med andra ljus och vad gör du ikväll?

Jag tror att människor i den här staden har mindre bråttom
färre tidsfördriv att skynda emellan
att de när mörkret faller har en annan famn att värma sig i
en annan tvåsamhet att vara själv men aldrig ensam i

Och jag räknar, räknar mina skälvande andetag men kommer aldrig längre än till tjugotvå och med hakan mot knäna så tänker jag på dig. Om jag blundar är jag där igen på en balkong på andra våningen med solen i ögonen och trots att det var samma sol som lyste mig i ögonen idag så är allting så annorlunda och var är du ikväll?

Med hjärtat i handen och själen någonstans i fjärran
hör jag nattens alla ljud med andra öron
för jag vet att varje skratt utanför fönstret har ett hem
en värme, en trygghet då vinden blåser sommaren åt norr

Och jag vet att du finns kvar
en evighet genom Europa finns du kvar men älskling, vad gör du ikväll?