Redan medlem?
Logga in
KarlHan är bred, bullrande om axlar och liv. De slingrar sig där, över valkiga kinder de brustna kärlen, de falnande pyrande resterna, de vandrar sig, strax under hudens brusiga yta. Han behöver inte kavla upp ärmarna, skuggorna syns för väl, bittra i kanterna.
Fri vers
av
Carola Zettergren
Läst 260 gånger och applåderad av 17 personer Publicerad 2009-10-03 19:19
|
Nästa text
Föregående Carola Zettergren
Senast publicerade
Snus Att döda en sorg Om en katt och en människa Bara vara människa Vem är du Mörkare nätter Tiga ihjäl Nej Se alla |