du grät
höll dig för bröstet sådär
fladdrade fågeln

du är

du sade att smärtan hade boat sig
stannat i allt det djupröda
i rummet

som sorgen ser ut

när man packar
upp den ur kistorna

fragmenten
av sina barn

så vi tänder ljusen
 ett andetag bort

 står vi här

Samira