en karaktär är
på scenen möter
en annan karaktär

kommer inte alls överens
spelar emellertid hjärtinnerligt, humoristiskt
från varsin tydlig
planhalva
och kommunicerar därmed
över hela scenen
så att ingen känner sig utskrattad



så kommer nästa par karaktärer
den andra förlitar sig ej
på att den ene håller sig
på sin planhalva
provocerande abstrakt som han kanske är
föreställer hon sig
hur hans virvelvindar skall suga ut
hennes självkontroll
blir rädd
och börjar ösa grus
kastar trafikskyltar
som han tycker hamnar
på sig

och fastän vi fortsätter
har vi redan slutat spela då
när ingenting längre skapas
när vi har glömt bort publiken

jag måste kunna vara min karaktär utan att hindra
din karaktär från att vara den du är

förutom gräl
finns det alltid ett sätt till
som man inte tänkt på

du måste kunna vara din karaktär utan att bestämma
hur min karaktär icke får vara
bara för att du vill vara med på noterna

som om inte jag vill det också
som om inte du kan skapa delar av musiken för egen hand



sedan kommer en av de första karaktärerna in
nu är vi tre
och börjar åter spela som om inget
avbrott hänt
röda om kinderna
för att visa för den tredje
trygg i sin karaktär
hur spännande vår konflikt är
och hur gärna vi vill bli behandlade
med ris och rosor
kvittar vilket
bara det fortsätter kännas intressant