Du låg där
På britsen
Det såg ut
Som om du sov

Vi tog farväl
Barnen och jag
Sambon likaså
Tomheten tårfylld

Det skulle inte
Bli så här
Vi skulle leva
Länge tillsammans

Fostra barn
Välkomna
Barnbarn
I framtiden

Äldste sonen
Upplöst i sorg
Dottern smugit
Ut med sambon

Vi satt där
Sonen och jag
I ordlös
Kommunikation

Tankarna vindlade
Genom trettiosju
Svindlande år
Ömheten svällde

Du människobarn
Så vilsen du var
Så väl du ville
Så fel det blev

Jag hade förlåtit
För länge sedan
Ditt goda hjärta
Blev det som vann

Du förstod aldrig
Du skämdes
Du undvek
Möta barnens blickar

Hade du haft modet
Hade du sett
Kärleken de kände
Stotheten de visade

Hade du då
Varit mer aktsam
Om dig själv
Om ditt liv

Hade du då
Väntat med
Din övergång
Till sent i livet

Tills du blivit
Gammal och grå
Fått delta i
Sonens bröllop

Fått vagga
Barnbarnen
I ditt knä
Berättat sagor

Berättat dina
Historier som
Var sanslöst
Underhållande

Famnat de små
Med trygga armar
Och föräldrarna vetat
De var älskade

Och du vetat
Du var älskad
Aktad, efterlängtad
En riktig pappa

Hade du då
Väntat med
Din övergång
Till sent i livet

© Gunilla N
091026