Liten trängs, där i bänkskrapet lokalstanken
gnisslet från kritdammet på den ändlöst uttråkande grå
tavlan där framme i bestämmandet

han sa

du måste använda linjal
du måste måla innanför gränsen
du måste hålla en viss marginal
se här jag ritar upp den åt dig
så här ska det se ut
du får inte slösa med papper och
inte med färgerna

Liten krymte ihop värkande och
världen tappade färgen
fantasin lade sig i papperskorgen
vid katedern
 dog
skrynklades i tårar

Liten vill inte mer
aldrig mer

så tomt som nu