Höstlöv. Gula och i högar. Du och jag föll också. Över varandra. Men kraschlandade så långt ifrån. Du har rest dig. Jag förmultnar. Gömmer en igelkott med vassa taggar. Brinner upp när han tänder min eld. Igelkotten dör. Jag somnar tom. Och sen då? Vaknar utan dig, utan honom. Han lämnade mig åt natten. Den tog mig inte, lät mig bara flyta i ihåliga drömmar om penetrerande taggar och ruttnande trädkronor. Trötthet som förlamar. Koffein i beska droppar. Grimaserar eller ler. Ingen iakttar. Tänder ljus. Honom. Gult sken i mörkret. Min hud vit mot hans. Som snö fast inte orörd.