Nattens  ensamma silverdis, stannar lägger sig som ett tecken av frid, stilla över hans ansikte. Hon betraktar kanske hans själ där. Känner sig som en tjuv, där någonstans vid gränsen av hans drömmar. Minns rakpussarna och colgatekyssarna. Andas doften av dem nu, som ett kittlande glitter genom tiden. Tycker att hon kan känna hjärtslagen mot sitt bröst, som det sjöng mot hans. Värmen i den sömnfuktiga hudens pirrande minns. Blodet välver, smyger en våg över ljumskarna. Bränner tyngden, hon svullnar, vätan pockar i vecken. Hon blir en hel kropps längtan som vill ha en annans.

Men han är en annans.