I varje hjärta
leder en marmorstig
förbi saltstenar av tårar
och floder av tänkta
tankar som flyr genom
dimmorna av tvivel

En väg byggd av hopp;
för svår att beträda, för
skör att stega över,
för polerad för att
slipas av skosulor
och regn

En lättnad lagd av önskan,
en väg förbi kedjorna
för den som är stark nog
Att inte tvivla åt marmorn
för hal att snudda vid
är kampens andetag

Att inte bli förälskad
i förflutna stunder
och stanna kvar
i dem för länge
och se tiden rinna
genom fingrarna

är en konst menad
åt marmorkrigarna
som är starka nog att
beträda stigen
och seende nog att blunda
åt monstren i dikena

Endast marmorkrigarna kan
se förbi sina sirener
som vill locka dem till minnenas
svarta tjärfyllda hav
och känna lättnadens körsbärsblom
regna över sina glänsande rustningar

där marmorstigen slutar och
molnsvepningar tar vid