när dörren smällt igen för sista gången
och jag hör glada rösten vandra väg
bortåt
och musiken har tystnat
inser jag

jag är absolut ingenting när alla de andra försvunnit.

sätter mig och försöker göra lite skolarbete
men utan någon att skriva av
klarar jag inte ens första frågan

jag kan absolut ingenting alls när ingen kan hjälpa mig

när jag klätt av mig
och knäppt upp det sista armbandet
tvättat bort all foundation
tittar jag i spegeln

men det är ingenting alls under alla kläder och accessoarer och lager av smink

det finns inga gemener bakom mina versaler och det finns ingen mening under mina ord

när väggarna liksom kryper närmare
och jag börjar tända varenda lampa
vartenda ljus jag kan hitta
för att mota bort mörkret
bortbortbort

och hur mycket musik jag än sätter på
HUR HÖGT JAG ÄN HÖJER LJUDET
HUR MYCKET JAG ENS SKRIKER
SÅ HÖR JAG FORTFARANDE
så
kan
jag
inte
stänga
ute

jag är ingenting jag är ingenting jag är ingenting jag är ingenting jag är ingenting

"du tar bara upp en massa plats där det kunde vara användbar luft".