i mitt hjärta bor känslor

som aldrig någon annan än jag kommer att förstå

jag vet inte varför de har dykt upp eller hur det kommer sig att de får lov att finnas kvar

jag har insett att mitt hjärta

bubblar inombords och dunkar lite extra vissa tider på dygnet

kanske är det så det alltid kommer att vara

men vissa stunder undrar jag över vad som sker när dunkandet slutar

om mina tankar slutar fungera som de ska

vad sker då

i mina drömmar dansar jag inte längre ensam

jag ser dig studsa till och le mot mig

det är som att andas när ingen annan ser på

sker det eller är det bara inbillning

vilket träd måste falla ensam för att få möjlighet att existera

vem kommer att ana att jag tänker det jag tänker när

jag tänker det jag tänker

i mitt huvud studsar mitt inre upp och ner

och jag vet inte vilken stig jag måste gå för

att hitta det nerfallna trädet och påminna världen om dess existens

kanske är det mina tankar som aldrig kommer få fäste

eller också

finns inga meningar längre

kanske är allt bara grått

november till ära

kanske förblir

trädet ensamt tills tiden tar slut