Jaktmarkerna breder ut sig, den bergiga terrängen som nyss omgav mig känns nu dunkelt avlägsen. Savannen doftar ljuvligt...
De övriga lejonhonorna iakttar mina steg, min vilja är deras lag. Kisar lite med ögonen och sträcker ut mig i solen. Livet är bra orättvist ändå. Med kampen om överlevnad är hård så det är med all rätt som jag nu tar ut min seger, gör som jag vill.

I natt blir det jakt, längtar efter att få sträcka ut hela min spänst och använda varje muskel i min lek med döden. Makten är fullkomlig, men inte överdriven. Har kvar min värdighet och omgivningens beundran. Vågskålarna har stagnerat även om balansen inte är under kontroll. Men det gör inget är snarare en fördel, i det spel jag för.

Min stolta lejonkung vankar sorgmodigt omkring i mitt revir. Jag älskar honom för det. En kämpe har utmanat honom, och han slickar nu sina sår Han undrar om han kommer återfå sin styrka. Men vi är i vår bästa ålder och än är det långt kvar tills vår plats på tronen är i fara. Styrkan överraskar som en hyena, när doften av blod, ett byte, sprids över Sarangetti.

Han vet inte om det men han är min ledstjärna även idag när han slickar sina sår. I mina ögon tindrar han som den stjärna han är i takt med sina andetag. Han vet inte om det, men jag älskar honom för det.


...eller så vet han det, och låter sig ledas av livet tills han åter blänker med sin stora man i en ögonblickssiluett när solen är på väg bort.

Ryt min vän mot alla faror som kommer i din närhet