Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

NU och DÅ

Du var min glöd
och mitt stöd.
Jag inte detta förstått
förrän du gått.
Men ett frö var sått
som skulle växa i vått och torrt
Trots att jag gått.

Ett liv jag ville ha
som skulle vara bra.
Men så det inte bliva
men jag fortsatte att skriva
på min sång
hela dagen lång.

Men så en gång
I tunneln jag gick som blev så trång
Då blev verkligheten vrång
Jag kunde inte fortsätta på min sång.

Jag tystnade
samt slutade mitt lyssnande
Och mitt kyssande
blev till ett vyssjande...U




Fri vers av tessie09
Läst 163 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-11-24 10:00



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

tessie09