Sinnes ro existerar inte
inte där mina tankar vandrar
likt inte i den luft mina lungor intar

hur kan frid åstadkommas när mitt sinne inte finner ro
utan ständigt krigar för nästa steg
nästa tanke
processen följer alltid
men utfall ångest

Är det inte tråkigt att sitta inne?

Jo , men ångest och sjukdom väger mer än tristess
vågen väger över ensidigt och faller
för min tankar sprigner genom lågor
gör mig trött , matt
trycker ner mig att inte vilja se dagen ute
gömmer mig från blickar
då de bara dömmmer (de okända bränner mig)
Ger mig märken av självhat

så jag säger
Tristess och ensamhet (är bara) ett litet jordkorn
av en stor kulle
av sjukdom och melankoli
som väger alltid över

Så sinnes ro och
ordet kul är som raderat
då det är enbart en lätt fjäder
som vidrör utan att jag känner
(den flög iväg med vinden)
sen den dag
då livet slutade vara en möjlighet och blev ett problem.

Melankolin kommer alltid väga mer än materia