Cher Monsieur!

Jag går i ”väntas tider”… ja, Ni förstår säkert vad jag menar.
Räknar dagarna och min oro blir allt större.
Nå, har Ni bestämt Er?
Jag vet att jag inte kan göra anspråk på Er eller kräva någon form av närvaro men att önska av hjärtats lust kan väl aldrig vara av ondo?
Jag hade tänkt skriva till Er tidigare, lite mer ”konkret”, så att säga… men har jag inte varit efterhängsen nog…

Vill så gärna vara i Er närhet även om jag måste slåss med ”gamar”.
Jag vet att kvinnorna kommer flockas runt Er som flugor kring en sockerbit.
Allas blickar kommer vara riktade åt Ert håll Monsieur – och mitt!
Sannerligen kommer Ni att undvika mig så långt det är möjligt.
Men som den uppenbara masochist jag är, kommer jag ändå lustfullt njuta smulorna Ni är beredd att kasta åt mitt håll. Patetiskt javisst men likväl ett faktum.

Jag kommer inte att jaga Er denna gång Monsieur, dra i Er eller på annat sätt antasta Er.
Ej heller visa någon svartsjuka eller bli obstinat trumpen – tja Ni vet…
Det vi har uppnått under åren och har nu, är allt för värdefullt för mig och inget jag vill rasera i ett utbrott av impulsiv suktan. Om Ni vill säga mig något får NI visa Er tillgänglig.
Jag har ännu inte den blekaste aning om vad Ni innerst inne anser om mig. Kanske är jag för Er bara ett irritationsmoment eller så finner Ni mig behagfull men i ytterst små portioner…

Bara för att jag fått ge Er en oskyldig kyss, vi haft våra små ”affärer” och Ni ler så vackert emot mig, behöver det ju inte betyda att Ni uppskattar alla mina nycker och mitt vansinniga svärmeri. Ni kanske är en sådan man som låter damer kyssa Er på löpande band Monsieur!
Dessutom är vår sak högst prekär - vad våra familjer anbelangar.
Visserligen har jag hört rykten… men vem vet vad som är sant när ormar talar.
Önskar jag vågade fråga Er men det skulle verka alltför påfluget och närgånget Monsieur.

Jag lägger nu saken i Era kreativa händer mon cher och kan bara hoppas att Ni vägleder mig och stöttar mina darriga ben när jag dansar runt Er som en yr nickedocka.
Kanske finns det en öppning i form av en ”gemensam nämnare”. Ni kommer att förstå vad jag menar när Ni ser det. Någon kan komma att fungera som ett kitt - någon som står under Ert inflytande idag! Kanske vet Ni redan vem jag menar, ni har ju själv författat beslutet…
Kanske även slutet på vårt lilla drama…

Bara så Ni vet…
Jag längtar efter Era ögon Monsieur!

Med innerlig kärlek
Er Clara.W.