Kryper ner i sängen igen. Nyduschad. Du lyfter täcket, välkomnar mig en sista gång. Jag andas in din hud och bränner mig på din värme. Vet att det strax är över.

Ett par timmar tidigare, innan novembermorgonen ljusnat, hade vi talat med varandra på riktigt för första gången. Jag tvingade ur dig ord du visste skulle såra och hämnades med desamma. Vi plågade varandra i flera timmar. Du sa att jag är svår, omöjlig att lära känna. Jag svarade att du inte ger mig något. Du erkände att enda anledningen till att vi ses är för att jag "är så jävla grym i sängen". Jag vet inte ens varför jag träffar dig, sa jag då. Emellan allt svart höll jag din hand ibland. Du smekte min axel och kallade mig för slampa. Skrik, viskningar och någon enstaka kyss. Jag kommer aldrig klicka med dina vänner och du skulle nog inte klicka med mina, påstod du. Det mest fundamentala är väl att du och jag inte ens klickar, kontrade jag. Ett delat andetag. Vi ska inte ses mer. Vi skulle aldrig funka. Du vände ryggen till, jag besteg din kropp. Nafsade på ditt öra. Tjatade med mina läppar tills du satte på mig en sista gång. Sen grät jag lite. Ännu en gång har sex varit det enda som kan ge mig bekräftelse och ro. Skadat.

Du höll om mig en stund. Kysste sedan min panna och vände dig om. Nyduschad steg jag då upp ur sängen. Drog på mig ett par jeans. Du somnade om när jag öppnade ytterdörren. När jag kom hem låg din nyckel naken på hallgolvet.

Vi över nu.