detta är en kärlekssonett
åt ditt hjärta jag mig vänder
du är min själs kokett
som i hjärtat skapar bränder

du vet blott hur mitt sinne
likt lärkan sjunger jag ut
att smärtan måste få ta slut
då du bara finns i mitt minne

melankoliska läten de irrar
jag har det inborrat i mina ord
likt svärd i min själ de stirrar
att jag begår ett själsligt mord

men i sonetten jag ständigt drömmer
att du aldrig mitt blödande hjärta glömmer