nu är båten sjösättningsklar
igen
och för vilken gång i ordningen, det vet jag ej
och det värker på alla möjliga ställen i skepparkroppen

"snart klarar jag det inte längre", säger jag under nägot stön till hustrun
"snart orkar inte axlar och handleder mer"

"men, vi har ju söner!" säger hon
"dags för dom att hjälpa farsan till ännu några seglingsår"
"för ännu vill jag inte att du skall upphöra vara"
"Den Gamle och Havet"

och hon smeker milt mitt huvud
smeker mitt vita hår
och skepparn ser fram emot ännu ett år
i seglande båt