jag kan förnimma dina konturer som speglas på en bädd av nyfallen snö
likt meningslösheten som ständig följeslagare till ett adjö

jag kan se hur dina lungor fylls av ett förfriskande hopp
likt min mening som rinner ut i ett förorenat avlopp

fåfängan tar sin ände med kraft ur en värld byggd av en skald
där ensamhetens moder tar död på mänsklighetens kärlek inför mångfald

du är den gudinna som skapar fred i mitt konfliktfyllda sinne
och jag vet att du i mitt hjärta är och du skapar fred härinne

mitt liv vore en meningslös färd mot ett färdigskrivet mål
och du hör min klagan i ett förvrängt tungomål

jag kan förnimma dina konturer som speglas på en stilla sjö
du är ledsagaren, och mitt hopp tills den dag jag ska dö

jag ligger ensam på en bädd av nyfallen snö