Helt plötsligt väcks jag av solens strålar som pressar sig in genom de trasiga persiennerna. Jag känner värmen smeka mig över mitt sargade anlete.

De grå dagarnas totala kontrast av en så enkel sak som ljus.
Dörren till sovrummet står på glänt och minner om gårdagskvällen konfliktfyllda episod. Jag hör fortfarande ekot av de skrik och gälla klagan som brast ut istället för förlåt.

Allt blev så tydligt patetiskt och förvirrat ruskigt, när ljuset träffade de nyvakna linserna. Ljuset tände minnet av ett varför och svaren som ständigt uteblev.

Kan det vara så simpelt, att livets bortglömda gåta handlar om att älska utan förbehåll...Älska utan krav...Älska att älska..

Men livet ger oss ständigt andra svar i jakten på det perfekta livet. Vi vill inte ha människor omkring oss som ständigt lägger krokben, som ständigt fyller oss med dåliga samveten som i sin tur skapar floder med bristande självinsikt och jakt på vunna prispengar i en konflikt!

Jag har helt enkelt vaknat upp!.. Jag har insett att du är min kompass, du är mitt Norr, mitt Söder!

Du renar mina lungor när jag andas in smutsiga ord
Du tvättar mig ren, när jag träskvandrat för länge
Du lyfter upp mig på stående fot, när jag krypit ihop i ångestladdad fosterställning.

Du är min Öst och min Väst

Du nyanserar upp mina svarta färger
du skapar en framtid med din tolerans
du älskar mig förbehållslöst oavsett mina ständiga feltramp

Du är min Nord och Sydpol

Du visar vägen och ger mig kartan
du ler ömsint när jag ändå går fel
du är mitt allt..

Och jag inser det nu, när solen plötsligt skapar ett uppvaknande av en
sargad och förstörd själ, som för länge vandrat på stigen av självupttagenhet.