Sluter ögonen, följer mjukt alla svängningar och ryck. Kan fortfarande känna regnet ovanför, som lagt de vilda höstlöven till marken, blöta. Sedan asfalt, jord, tunnelbana, människokroppar i rörelse. Och jag. Mitt i en verklig händelse. Du står nära intill, som du alltid gjort. Lyckan värmer hjärtat, frihet finns i stegen. Flykten vilar, kanske för gott. Vi kliver av vid Covent Garden. Sen åker vi vidare. Bara för att jag kan.