Då för snart 8 år sen visste jag inte målet, och det gör jag inte nu heller helt men är mer övertygad att jag funnit rätt väg.

Under resans gång har vegetationen, hållplatserna och människorna varierat i stort och smått.

Många har kommit in i mitt liv, men många har också försvunnit efter en stunds vila och möte där.

Vad jag förstår idag så är det att jag har behövt dessa männsikor för att lära och skapa de vägar jag går på idag. Är tacksam för att de korsade min väg.

Många är de läxor jag har haft att lära, stöd från både nära och kära har varit värdefullt för mig.

Nu när denna resan börjar närma sig sitt slut och en ny resa tar sin början, känns som en gåva att få. Jag kan använda mina verktyg och lärdomar som jag skaffat mig under resans gång.

Denna resa som börjar nu tar jag med mig in i ett förhoppsfullt 2010.

Vill ni följa den på vägen? Följ med! Tänk att jag skulle få dela den med dig.