Varför stod du ensam på perrongen och slösade din tid?
När du kunde va på torget och kämpa i ett krig…
Jag har fastnat vid tanken och känner mig instabil
På väg hem till dig

Varför ger jag dig en chans när du inte vill ha den?
Du bara skiter i allt
Visst betongen var hård
Men det var samma för mig
Du måste tro mig
Du måste tro mig

Vi borde möts där nångång då när dagarna var korta och natten var lång.
Men vi bara stod där tysta på samma perrong.

Det var inte mitt fel
Att det kalla gråa
Va det första jag kände när jag kom till livet
Det rår jag inte på
Det rår vi inte på

Och sen när allting börjar om igen
När allting börjar om igen
Då är jag redan på väg hem
Men sen när allting börjar om igen
Då är jag redan på väg hem

Hem till dig
på väg Hem till dig