ditt rodnande jag stod upp
mot min oförstående frånvaro
jag var ju min egen målgrupp
i vår likriktade samvaro

jag kunde inte ens förnimma
dagen då du försvann
och se en milstjock dimma
när månen dina ögon fann

jag hade placerat dig så vackert
jag kände ju till din blick
så jag hade upphört tvärt
och såg aldrig när du gick

jag förstod aldrig förändringen
för min självupptagenhet förblindade
där såg jag den vandringen
där mitt jag ett allt inlindade

---min kropp, mitt sinne och mina
innovativa problem
där jag lyckades överleva då
jag satt mig själv i system----

du hade redan stängt dörren
du hade redat hittat ditt liv
din livegenhet var försvunnen
och du tog ett helt nytt kliv

om jag bara hade öppnat mina ögonlock
så skulle jag förvånat ha sett
men jag gömde mig bakom min rock
och såg bara min lagstadgade rätt

nu är jag ett fallet poem
nu ser jag självbilden i avgrunden
att jag var ett gående avgassystem
och du var blommorna i lunden

jag såg bara min egen oförätt
om jag bara var en man
om jag bara kunde ha sett
när månen dina ögon fann