I en gnista ser vi allting sammansmält.

Öga mot öga förnimmer vi ett annat

tickande hjärta.

Utan att förstå skapas känslor

som sprids i vårt inre,

något lämnar ett spår

som pulserande växer

och vi måste göra ett val.


Lidelsens viskning,

vankande oro,

tvingar tanke och känsla att mötas.

Du tar min hand

och vi förenas i en mildhet

som öppnar nya världar.


Gnistan göms i ömhetens låga,

något större omfamnar och förenar.

Vi väljer i tystnad att älska,

vi ser smärta och sorg tillsammans.

Vi dansar på eld och is.


I en gnista fanns början,

i en gnista finns en evighet.

Så länge vi drömmer tillsammans,

så länge smärtan hjälper

oss att leva.

Så länge vi väljer kärleken

kan vi hålla den.