Gav tionde 

av vad

som hörde 

sömnen till

vid

koltrastens första 

mordent

En fras

i tonart

som dimman

spjälkad

mellan

gäspande björkar

Koloriten

väntande

ännu

morgonen

bortom

särade läppar

Guld 

dolt

i strupen

skulle

snart

viskas mig

Spindelväven

fångade

natten

stigande