Moder, det smärtar mig att se dig må sådär.
Du är så god mot oss och så gör vi såhär.

Familjen kan inte samsas, syskon som vi är.
Vi slåss om överlevnad och vatten i varje hål.

Cirkeln är inte sluten längre, människa och natur.
Dina barn utrotas, ett efter ett... som så många gånger förut.

Snart är det våran tur.

Till åren har du blivit mor, men rynkorna kan ännu slätas ut.
Såren är djupa och chanserna är små, men vi måste hjälpas åt.

Förbannar den dan då CITES blev till,
för det är väl inte dit vi vill?

Hoppet finns kvar och ärren skall blekna, men
utnyttjad och smutsig är du, vi måste mamma hjälpa!

Tag tillfället i akt att ge vår mor ett STORT tack.
Gör allt du kan, för att vi ska kunna behålla varann.