det kan kännas
tomt utan din
röst om kvällarna

och dina fina
ordberöringar
som kryper
sakta under
min hud.

och jag ryser
av alla
skratt


för jag ville
ha dina händer
runt min
midja
och dina andetag
på min
morgon

och jag har
fastnat i
mina tomma hål

och du
grävde mig
djupare i världen

och jag
var nyfiken


och det kändes
skönt att veta
att när elden
falnar ut
så fanns det
alltid någon
med en tändsticka.


men nu
känns det mörkt
och tomt



och du
fortsätter
ordberöra mig

men nu kryper
jag bara
ur skinnet på
mig själv

för att se på dig
ur ett annat perspektiv

det känns så mycket
lättare att hata.