Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vet inte


jag vet inte hur
jag ska förhålla mig
till allt detta

vad gör man
när förnuftet
prompt hävdar
nödvändigheten
av en sorti

medan magen
kurrar fram
motsatsen

jag har varit här förut
visst
minns inte hur
jag gjorde då
och troligtvis
lika bra
att det fallit i glömska

kom ut i andra änden
gravt naggad
i kanterna
med öppna variga sår

och jag har inte råd
med fler kroniska ärr
och konstiga mantran
som ältar vad som varit
och grubblar över
vad som verkar vara
på väg

vet inte vad
som förväntas av mig
för att ändra ödet
byta riktning på denna
nedförsbacke

tiden går
och JAG vet inte
om det ligger mig i fatet
inte spelar någon roll
eller rent av är positivt

hur skulle jag kunna veta?

det finns inga böcker
som kan hjälpa mig ur detta
inga matematiska formler
terapisamtal
eller kvällskurser

DU kan!
åtminstone
teoretiskt sett

för rent rationellt
är jag fullt medveten om
att så aldrig kommer ske

men det är den ena sidan
av det

i själva verket
hoppas jag fortfarande
i smyg
och kommer
så göra i åratal framöver

anstränger mig
för att förändra det mesta
som var jag
när vi var vi

du vet
jag ändrar mer än gärna
ALLT med mig
om du lovar

att överväga

att ändra dig











Fri vers av Staffan Welroos VIP
Läst 251 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2010-02-04 14:12



Bookmark and Share


  Pah
ibland så ligger den där mattan av förutbestämdhet som en hinna på ungan. jag menar att man är mönster. som diktjaget i din finfina text. ibland trör jag själv att jag är mönster. då måste man rucka på rucklet man lever i. förändring är menlöst ibland. ibland petar den skönt i tinningen.
2010-02-04

  LenaJohansson VIP
mkt bra
2010-02-04

  peter markurth
kanon
2010-02-04
  > Nästa text
< Föregående

Staffan Welroos
Staffan Welroos VIP