Jag får sällskap på promenaden,
den bleka februarisolen slår följe
det gör mig gott.
I den kritvita orörda snön
ligger tusentals kristaller
stora som pingpongbollar
eller mindre som spelkulor.
De glimmar och glittrar,
omöjligt att inte bli
påverkad av deras skönhet.
De går inte att värdera
men jag tror på
hundra karat,
minst