Precist stod gårdagen och skrattade mig i ansiktet,
som ett gyllene ögonblick for valen fram med revy framför ögon som tvingades att hållas öppna.

Så vansinning vackert i sin fulhet att färgerna liksom förintade sig själva. Så extremt lockande att falla ned för det inbjudande stupet som garanterat förde kroppen till 2 meter under marken.

Jag log i all sörja, jag reflekterade ett hånfullt leende rakt in i djävulens bistra anlete. För jag hade redan vandrat miljarder mil, och jag hade inte ens påbörjat resan framåt ännu. Då stod Herr satan och bjöd in mig i hans överlockande värld fylld av lögner och själviska besvikelser. Hur enkelt kan en svårighet vara? Hur ljust kan det vita bli? Hur många felaktigheter ska kunna genomföras innan man nått gränsen?

Precist stod gårdagen och skrattade mig i ansiktet. För jag hade redan lyckats korsa djävulsdyrkan med en överhelighet i samma skal, och ändå stod jag kvar där levande och med ett bultande hjärta som minner om all spilld kraft.

I morgon släcks ljuset
I morgon dansar alla fiender på min grav
I morgon har jag nått målet och syftet med min andning

Precist stod gårdagen och skrattade mig i ansiktet
och jag log ironiskt tillbaka.