DU är ingen poet utan din lidelse i universums alla tomrum
ensam förvillad du står
likriktad och solitär
konstlade fotsteg när du går
jordfyllda tankar som förtär
ensam i ordens rike
vågrätad ambitiös
du söker din like
men finner dig livlös
solens kraft utarmar
längtans patriarker
jagandes efter famnar
hittas på nya marker
ensam är ingen poet
suktande i det formlösa
för i tvåsamhetens förtret
kan såren bli melodiösa
för i unversums alla tomrum
söker svaren sin logik
livet utan ett afrodisiakum
skapar lidelsefull lyrik