I trädgården finns ljus

dolt under gröna flikar

väntande på nattgång

spärrande minnet av dagen

Vi brukade träffas där

med fingrar som roterade

kring sanningssägande läppar

ivriga att plana ut

Väntan på vilan i varandra

den trötta kolibrin

som hängde sig fast

i orden vi tecknade i tystnad

Och slutligen 

det fullskrivna bladet

som revs i strimlor

och smekte daggvåta fötter

Vi var i fred

inget var viktigare

det osagda blev en smaragd

som smyckade din panna

Gräsets doft

vinden som väntade

himlavalvet ett foder

av siden

Om minnet av detta

kan trädgårdens ljus berätta

nätter när lugnet bestämt sig

för en fortsättning