det strömmar, strömmar

vatten

        längs välkända stråk

och tårar

       från drivors nålsöga

senare skulle vi förstå

hur rytmen funnit sig själv

hur den ökade takten

och spelade på våra strängar

hur våren infann sig i varje sinne

hur vi följde strömmarna

det fanns inga motsägelser längre

och vi vadade i öppna vatten

lät smältvattnet skölja över nytvagade tår

släppte ut håret i vinden

och cyklade ikapp våra löften

det som är

har blivit vårt nu

våra solvärmda ögonkast

© Birgitta Wäppling, 23 mars 2010