En kvinnlig, mycket dyrbar vän till mig påstår att jag är 
omogen
för att jag gör det jag vill
det jag känner för
njuter med alla vilda sinnen
utan allt för stora tankar på följderna

- Du borde planera, sätta upp mål, spara och tänka mer på framtiden, sluta bete dig som en divig tonåring, du har ju för sjutton egna barn!

- Men jag vill ju inte, tycker livet är här & nu, vad är det för fel med att uppskatta allt jag & barnen kan uppleva nu,
de står snart nog på egna ben. Hur vet jag att framtiden finns?

En manlig, galet rolig konstnärsvän påstår att jag är 
övermogen
när jag sansat & lugnt [plumpt, enligt honom] påstår att jag inte behöver en man i mitt liv, att jag njuter livet lika bra som singel, tills det kanske är dags att avrunda livet
i skuggan på någon exotisk strand till ljudet av evighetens svalkande vågor

- En ensam människa ljuger om hon påstår att hon är lycklig & njuter, det är helt emot mänsklighetens axiom
Du tänker ju som en övermogen nunna! Skaffa dig en man.. eller en hund!

[Behöver jag säga att han är lyckligt gift?]

- Jag tycker inte jag ljuger, just nu trivs jag bäst själv
jag är fri & gör allt jag vill!

Jag lever i nuet och följer min olydiga sinnliga karaktär.
Jagar skratt & lyckliga stunder, utan att jag för den delen vill kliva andra på tårna

För mig är inre lugn & sann styrka ren njutning, även när den upplevs i överdådig ensamhet!
Fast.. en skrattlysten man med smilgropar & varma händer
vore skön närhet.. 

                               någon dag kanske..
                                             i en oberäknelig framtid

***

ibland, utan att vi är direkt medvetna om det, präglar vi andra med oss själva, vår livssyn, på ett sätt vi egentligen inte tänkt oss.. 

var lyhörd, hitta din egen väg..

för kanske är det just det som är mognad!?

***