Det var
en gång på toppen av en grön en bodde en prinsessa med sitt hov av lögner
Från tornet ser man hur riket viks till en karta och vattendragen förångas
En kungörelse spreds som virus att den som kunde lägra prinsessan var i sin fulla rätt
Marken styckas och äts upp alla får lika lite Ingen blir nöjd
Man sökte i landets alla skogar efter något man anade inte fanns Och man hade förstått
Med hammare slås alla växter tillbaka ner i glaskroppen under jord
Det skapades system för att hålla missnöjda i schack
Åkrar kammas och friseras Kostnaden för detta glöms bort Någon annan betalar
Vid vägs ände stannade man Hästarna dränktes i tårar från dödströtta undersåtar
Ett tillstånd av glömska inträder Inte ens saknaden existerar Sorgen har tappat minnet
Man återvände tomhänta till enen Prinsessan var för länge sedan bränd En ny härskare ropade sånger över nejden
Fri vers
av
Jan Simonsson
Läst 148 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2010-04-01 23:44
|
Nästa text
Föregående Jan Simonsson
Senast publicerade
Växlingarna Förorten uppdaterad Förorten daterad Cykler Väntan Spår Att tappa masken Vinterhaiku Se alla |