alligatorrullningar med
sönderdrömda lakan
väcker minnet av
redan utlevda dagar

i rårörd hals
sväljer jag sura rester
av alla människors slutna ögon
som aldrig kunde se mig;
en människa



jag har besegrat ett minfält
för ett tillstånd
som inte ens behagar



suger en illusion ur en
Marlboro

slött

om hur snödroppar omsluter tistelns taggar
med kyssta kronblad



jag vill inte räddas
till oräddhet
jag vill ha ont
till det som är

men

finner mig bara begravd
som älskande människa
betraktad



fimpar i verkligheten;
en askkopp

kväljer nattens rester

omsluter sönderdrömda lakan
kring min kropp

och

blundar hårt