jag har väntat på din skugga i evigheter

kom och älska mig nu!

du hör inte mina rop
du ser inte mina ord
inte ens förnimmelsen av mina andetag

din väg är så gudomligt rak
medan jag kväver mig under serpentinvägarnas helvete
din doft är ett evigt minne
och jag finner inte utgången av vårt liv
i tvåsamhet

jag har väntat på din inbjudan under tusen åtråfyllda nätter

där ditt brinnande ljus fortfarande flämtar
vid fönsterkarmens förbarmande plats

du känner inte min närvaro
eller det vindbrus jag frambringar
inte ens förnimmelsen av mina andetag

jag har väntat på din ömma blick bakom närmaste buskage

mina lungor kan längre inte fungera
mina ögon kan inte se färgerna
mitt hjärta har slutat forsera blod

din ovetskap är min störste fiende
min fruktan min förbannelse

du ser inte mig i det dunkla ljus jag framträder vid
eller den dag jag försöker ge dig
du känner inte ens förnimmelsen av mina andetag

jag har väntat på din skugga i evigheter nu

kom och älska mig nu, när min kropp är på väg att dö, medan själen just har funnit sin förlossning.