Mitt språk är en filt

Jag drar upp den till hakan

och över huvudet

Sprattlar under den

och vill få världen att förstå mig

tills syret därinne i mörkret

börjar tryta

Kippande efter andan

med ulldammig tunga

vräker jag det tunga tyget

ner på golvet

Det ska vikas

I rätvinkliga veck lägger jag språket nu

Hörn till hörn

Åtta gånger på mitten

En fysisk omöjlighet

men jag gör det

Ett rödglödgat ångstrykjärn

åstadkommer bladtunna pressveck

Kom igen då

Försök att kväva mig nu

Så litet det blev

Så litet och hanterbart