Så drömde jag i natt igen,
de kostigaste av saker
Kanske var det du min vän,
som vågade fram ett mirakel
En bränning svepte in mot land,
lät vattnet över mig stänka
Där jag gick i kvällsvarm sand,
åsåg himlens stjärnor som blänka
Tre gånger vågen kaskaderna sköt,
retsamt den skvätte sitt vita skum
Jag skrattade högt och ögonen slöt
Vilken underbart härlig dröm