jag har levt alldeles för lite
för att veta vad livet är
tretton år är ingenting
men det är det jag har
att skryta med

även om jag känner att jag är minst
lika gammal som
stora syster
om än lite drygare och
mycket mer korkad

jag är tydligen bra på att tänka logiskt
något som ligger i släkten
sägs det
trots det, är jag den enda
som letar efter känslor

vet knappt vad jag gör
tänker aldrig
någonsin
efter

ändå blir allt bra
det ordnar sig alltid
stämmer bra in på mig
jag skulle överleva ett fall från
min luftballong

det är något jag bara vet

jag kommer aldrig förstå
varför
hur eller när
men det gör mig ingenting
för det är menat
att sådana som jag aldrig ska

och det kan väl vara
svårt
att acceptera
för en del
men det skiter jag blankt i