Minns du min syster?
70-talets första – och minsta prematurbarn
Ett riktigt litet mirakel
Led igenom sina 18 år av utanförskap och missanpassning
Ett öga var blint och hela till- och uppväxten rubbad
Talet var försenat och emotionerna i ständig gungning
Vad var det för ett liv du gav?
När hon nyss fyllt fyra lät du MIG rädda henne ifrån drunkningsdöden
Till vilken nytta då?
När hon var arton krossades hennes kropp av en framrusande bil
Organen donerades till ett antal ”överlevare”
Ironiskt nog hade vi inte samma vävnadstyp
DU MÅSTE SKÄMTA
Hon måste vara ett av dina mest lyckade slaktoffer

Själv har jag haft nio liv likt katten
Jag undrar om jag får ett till?
Så lätt du kunde ha låtit klipporna spetsa mig den där gången…
Eller kört över mig med bussen
Istället lyfte du sonika upp mig på säker mark
DU MÅSTE SKÄMTA
Sedan dess har jag vandrat i öknen – törstat som en besatt
Född med bara en njure och med alltför blödigt hjärta
Nu byter jag organ på löpandeband
Däremellan lär du mig att hoppas
På mirakler som aldrig sker
DU MÅSTE SKÄMTA

Ok, du är säkert arg på mig nu
Men du, JAG är argare
Jag är trött på dina sadistiska lekar med våra liv
Trött på hela meningslösheten
Du vill ha min kärlek
Får jag din?
Kan bara säga som din ”motståndare” en gång sa;
”SÅ JÄVLA ELAK!