När jordens hett rasande magma har vaknat

och sprickan i jordskorpan vänder sig om

då ryter dess inre om allt som den saknat

och smältande bergarter tar en svängom

så stelnar den till i en vårflod av lava

bedarrar för stunden men vägrar att mildras

dristar sig till att plötsligt begrava

stenar och floder som låter sig skildras

så formgjutes allting som kommer i vägen

och vreden får svalka mot smältande is

till synes blir magman alltmer benägen

att ändra sin färdriktning, gå i repris

och plymen av aska som himlen får rymma

den kastar sin skugga på vad den vill skymma

©  Birgitta Wäppling, 18 april 2010