Återigen tåreströmmar och många alltför svåra frågor

Varför lämnade Du mig ensam kvar i en så kall och hård värld?

...där de flesta bara tänker på sig och sitt.

Jag saknar Dig så obeskrivligt

Ingen stod mig närmare än Du

Ingen förstod mig bättre än Du

Ingen kunde trösta mig som Du

Ingen frågade efter mig som Du

Ingen pysslade om mig som Du

Ingen kom med frukost som Du

Ingen fick mig att skratta som Du

Ingen fick mig att trivas på altanen som Du

...i solnedgången vid Mälaren

där vi satt tills skymningen föll och mediterade,

filosoferade och drömde tillsammans.

Ingen fick mig att älska att resa som Du:

USA, Mexico, Ungern, forna Jugoslavien, Prag, Tyskland, England, Skottland, Frankrike, Spanien, Finland, Norge och

Danmark.

Då jag for till jobbet var Du den första att ringa

Vem bryr sig idag om jag lever eller dör?...egentligen?

Väggarna gapar tomma och hjärtat värker

Spelar ingen roll vad jag tar mig för

Flyttar eller reser

Du finns ju ändå inte där

Visst älskar jag barn och barnbarn men

...de har alla sina liv att leva nu

Lär mig Gud och undervisa mig om den väg jag skall vandra

Giv mig råd och låt Ditt öga vaka över mig! Psaltaren 32:8

Du som uppehåller änkor och faderlösa. Psaltaren 146:9