Kan inte låta bli att skratta åt mig själv.

Jag vet så pass mycket att jag förstår att jag inte förstått någonting.
Samtidigt som jag vet att allting finns inom mig, all kunskap och all vishet.
Jag är så otroligt märklig.

Allting är kärlek, så är det. Jag är kärlek, du är kärlek, vi är kärleks energi hela bunten. Och vi hör ihop, handen med fingrarna…

Det gröna omsluter mig. Skogen är den vackraste av vackra platser för mina mänskliga sinnen, magiskt om något! Jag blir förundrad. Skogen har så mycket att berätta för oss, vi är en del av skogen. Vi är alla ett.

Att förstå allt det här men att ändå inte förstå, för det går inte att förstå, det går inte att sätta en etikett på alltet. Det är frustrerande för min människa. Hjärnan kokar den stackarn’.
Jag ler för jag vet, ingenting sånt här går att förstå.

Upplev och njut av nuet, alltets evighet, du som människa och du som evig energi