Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

-----GÅ INTE FÖR HELVETE I MINA SKOR!!!

jag äger en förvrängd smärta, den lurar ut mig att flyga över avgrunder, den ser mina ansiktsutryck och hånler åt mina försök att endast bibehålla mina förorenade tankar.

jag är poesins arvfader, en blandning av ordlika kaskader som fyller ut en rannsakan.

tillåt inte orden få ta del av din värld, lås in dem i ensam sarkofag, och låt dem blott självdö i all tysthet.

du ser mig stå bakom moll, du ser mig skapa regn av de tårar som faller i all ärlighet, och slutligen är stymmelsen av förtroendet nedlagd och förfallet.

låt mitt månljus färga himmelen i gråa nyanser och lås dörren med sigill.

jag är inte värd den skål du begagnat, och mina ord skall sedermera förmultna i ingenmansland.

glömd, kastad och förbrukad är den utfyllnad som föser fram mina vokabuler från stolthet till förnedring i en besudlad blandning.

låt orden döden dö, låt de föruttnas av sin egen obetydlighet, och kasta sedan min penna till vargarna, och glöm min uppenbarelse, som får din hud att rysa av det känsloutbrott som fyller stjärnhimmelen med alla berusande tankar

jag är inte värd din uppmärksamhet, jag är inte upplyst av de vetande, och jag har inte kunskapens makt att luta mina sargade axlar emot, och mitt namn lever sitt anonyma liv bland miljarder andra själar.

fyllnaden våldför sig på ett förlikat renlevnadsönskan, och står i adekvat ensamhet med burdusa inslag av självhat. kostnaden är brutal och överjävligt rättvis i betraktarens naiva öga.

-----GÅ FÖR HELVETE INTE I MINA SKOR!!!

låt mina ord avrättas under svordomarnas rike! låt kraften förvrängas åt de svarslösa och befria mitt besudlade sinne.

jag är mitt eget inkassobrev från själens fogde, och där...just där..förgås underverken med illasinnade överjävlar som flyger runt min hjässa och bildar en vacker och gnistrande gloria!

du är redan förlorad, och lurad från första mening.

men du njuter av härligheten
trots att mina gemener och versaler sjunker djupare ned i osanningens träskmarker och blandas ut i en kompott av förundran.

kastrera mina ord
låt de döden dö!
låt de förtvinas under vokabulärskalpellens rättvisa

nog!!!




Fri vers (Prosapoesi) av Max Poisé
Läst 388 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2010-04-23 14:47



Bookmark and Share


    Calle Larsson
De flesta skor sig på andra. Skomakaren har här gjort ett ypperligt arbete, en fotriktig känga, välinsmort läder. Trots det bitande innehållet finner tankarna nya stigar. Bliv vid din läst.
2010-04-26

  Berit Robin Lagerholm VIP
Starkt förmedlat alster i sina krumbukter.
2010-04-25

  Suzy med punkterna
Värd att sparas i all sin prakt
2010-04-23

  Catharina Edin VIP
Stilig text!!!
Får mig att tänka på det jag skrev häromdan, 'skräppoesi', på ett liknande tema. Man kan känna så, det kan man.
2010-04-23
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé