du vill så gärna
men kan inte
se det fragranta som sker framför dina linser

för vad är provokationen egentligen värd?

du låser in dig bakom lykta dörrar
du smider planer av högsta rang
och inom gråter själen ned sig
och du självdör för varje anfall

du vill så gärna
men kan inte
röra vid det onåbara som likt ett paradis hägrar
bakom sprängssäkrade glas

din ledsenhet utrycker sig i våldförda handlingar
där renheten är likt ett skärsår ifrån

så kravlöst förbannad på hela ouppmärksamheten
att din värld sluter sig runt ditt anlete och hemsöker
alla tankar av hederlighet

du vill så gärna
men kan inte